solstollarna

Det har inte riktigt gatt att satta fingret pa kanslan som ar pa hostlet har i brisbane. Om ni tanker er en blandning mellan en gammal svart&vit film dar barn bodde pa kala barnhem och man fick den dar rysningen i soffan nar man sjalv satt och at popcorn medans de stackarna jobbade slaviskt for att fa bo kvar. Som i rasmus pa luffen ungefar. Den kanslan ar den narmaste har. Man delar handfat och toalett med 40 andra och vaggarna ar sadar militargrona i cemebt. Golvet halvblott och pappret slut overallt. Det star dessutom att man inte ska slosa pa vattnet. Man vantar nastan bara pa en kommendora som ska komma med piskan.

sjalva matsalen ar som en stor fangelsegard dar alla ar i sitt esse nar det bjuds pa gratis gra korv med orostade vita mackor. Det star harliga till med olen ocksa. I sovsalarna ar det san dar kvavd luft blandat med alldeles for mycket svett, dalig andedrakt och otvattade klader. Som pricken over iet kan du inte vanda dig i sangen utan att vacka resten av rummet da sangen knakar i de nagot rangliga vaningssangarna med mossgrona styva lakan. Vid varje sovplats finns ett litet fack med viktigheter, inte med las eller sa. Som arm'en kunde spara sina karleksbrev i under krigen typ. Man kanner att man hatar det, men skrattar mest at det. Langtar ivag till ett hotellrum med vita lakan och en badrumsmatta nar man duschat, eller atminstone en flakt. men i allt detta hat sa gommer sig anda lite gladje, eller snarare stolthet. Man ar glad for att man far uppleva den andra sidan av det andra. Det dar med riktig backpacking och allt i enkelhet. Livet ma vara markligt ibland.

L&L