solstollarna

Och så var det bara en ynka liten fjuttig natt emellan oss och dagen med stort D. Och det var inte igår fjärilarna i magen surrade runt såhär. Ute i sista minuten har vi minst sagt varit denna gången. För er som inte visste var vi runt i asien förra våren och fick helt enkelt blodad tand för det här med backpacking även om vi nog mer får kalla vår asientrip bratpacking med tanke på att flygplan och fina hotellet låg oss varmare om hjärtat än trånga bussar och snuskiga hostels. Men denna gången ser resplanen lite annorlunda ut och vi lär inte få ett lyxigt rum för 200 kronor natten och det där med att käka ute tre gånger om dagen är dags att glömma. Men vi är redo nu. Vi lärde oss förra gången att saker och ting löser sig när allt kommer omkring och det fixar sig alltid. Inte dör man om man behöver gå i samma tröja en vecka i streck, saknar rutiner eller bor med "mini-crocodiles". Vi är vid det här laget vana vid det mesta och utan uppförsbackar finns inga nedförsbackar.

nåja, var är det då skeppet ska styras... Imorgon bär det av mot köpenhamn framåt eftermiddagen, en mellanlandning i helsingfors samt bangkok innan vi anländer i sydney. Det tar emot något att det skiljer ett dygn mellan avresa och slutlig destination. I helgen väntas surftävling i mainly och lite surfing även för vår del om inte åskan ska sänka den drömmen.

men först vad det där med avsked. Det spelar ju ingen roll om vi snackar en vecka eller några månader. Varenda liten känselfilur mår dåligt av det. Men det ger sig även det, vi kommer snart hem igen och lever loppan med en förhoppningsvis oförglömlig resa i bagaget. Fantastiskt.

Nu börjar klockan slå mot den 16 februari, jag som lovat mig själv att somna innan dess. Linnea sover säkerligen. Jag längtar redan tills hon vaknar imorgon och det står lillaste linnea på mobilen och hon med sina 10 timmars sömn säger "asså ninini, hur kan du alltid vakna innan mig? kan du förstå att vi reser idag?" ¨

nu ska jag göra mig redo för en sista natt i min säng från himlens mjukaste hörn. herregud vad jag kommer sakna dig. och då ska vi inte tala om kökssoffan. suck.